Tanzania – de vilda djurens land!

Redan när jag landar på Kilimanjaros flygplats känner jag att detta är en resa som jag kommer att tänka tillbaka på många gånger. Redan här känner jag pulsen men ändå lugnet – detta kommer att bli en av de resor som etsar sig fast länge. Här kan ni följa min resa, mina upplevelser samt mina privata bilder.

Det är mörkt när jag landar. Jag kommer av snabbt och då jag redan hemifrån fyllt i visumansökan tar jag mig förbi pass/visumkontroll snabbt och ut för att hitta min guide. Där står han, Freddie, med ett stort leende tar han emot mig och även om jag just nu reser på egen hand känner jag mig trygg direkt.

Klockan är 20 på kvällen, jag är trött och hungrig. Eter ca en timme är vi framme i Arusha där jag möter upp min lilla grupp jag ska spendera de närmsta dagarna med. Middag med dem och sedan ner i sängen.

Upp med tuppen idag och alla andra dagar också. Äntligen ska vi bege oss in till de olika parkerna, äntligen ska jag få se och uppleva det riktiga Tanzania. De vilda djurens land.

Mot Lake Manyara där träden bildar en högväxt och djungelliknande skog, det är här man hittar de klättrande lejonen (jag såg dem dock inte denna gång). Idag blev det istället trädklättrande människor. Uppe i trädtopparna har de byggt en fantastisk treetopwalk. Ca 20 meter över mark tog vi oss över skogen tillsammans med aporna som var väldigt uppvaktande och gärna följde oss från trädtopparna.

Idag ska vi så längre in i landet, sökande efter de ståtliga djur som har sitt hem här. Vår chaufför Freddie tar oss säkert fram på vägarna som blir mer och mer bumpiga och leriga. Nu ska vi bort från asfalten. Regnperioden är i sitt slutskede och vissa vägar har tagit rejält med stryk av allt regn. Nu ska vi ner i Ngorongoro kratern i norra Tanzania, en park som gränsar mot Serengeti, som 1979 gick upptogs under UNESCOS världsarv. En krater som kantas av 4–600 meter höga kanter.

Trots att resan låg lite i lågsäsong fick vi se massor med djur. En dominans av gnuer men också många zebror, vårtsvin och elefanter. Här finns lejon, leoparder och flodhästar men de sista fick jag vänta en dag med att få se.

När kvällen kommer får man inte längre lov att köra runt i parkerna så vi tar oss upp till vårt tented camp. Man bor alltså i tält, ja inte de små tält vi har hemma när vi tältar utan rejäla tält med säng, toalett och dusch. Djuren finns precis runt hörnen och ja de kan komma upp till tälten då vi är på deras mark. Personalen checkar hela tiden av området och efter mörkret får man inte längre röra sig fritt eller själv. Tented camps har oftast 5-7 tält, ett gemensamt större tält för måltider och gemenskap. Innan middagen på kvällen som på alla stopp var fantastisk satt man vid lägerelden. Man pratade igenom dagen, pratade med andra resenärer vad de sett och upplevt och man fick ibland nypa sig i armen och tänka att här sitter jag, mitt i Tanzania, vid en lägereld med stjärnhimlen över mig.

Bästa sättet att vakna dessa tidiga morgnar är kaffet som kommer och lämnas vid tältet. Frukost är serverad och man gör sig klar för ännu en dag i detta fantastiska land.

Ny dag och nya upplevelser. När jag vaknade kunde jag inte ens fantisera om att jag skulle komma så nära dessa djur, dessa faktiskt fritt levande vilda djur. Vi kör mot en ny park, Serengeti. Vi slirar bra på vägarna men ju närmre vi kommer torkar det upp. Nu börjar en ny underbar dag. Parken gränsar mot Kenya i norr och togs upp under UNESCO 1981.

Hjärtat nästan stannar på mig, eller slår väldigt snabbt, svårt att avgöra när vi kommer riktigt nära lejonen på den sk Simbaklippan. Deras revir, deras mark. Att jag dessutom inom de närmsta 2 timmarna kommer att få se leopard, gepard, giraffer, zebror, flodhästar gör ju min dag. Att leoparden dessutom drog upp ett byte i trädet och att geparden hade 3 små ungar med sig var lite att sätta spiken i kistan.

Skymningen sänker sig och vi kommer till en ny camp. Lägereld, god mat, samtal om dagen och till slut somna till ljudet av Tanzania. Man känner lite puls när man hör att något rör sig utanför, vad kan det vara för djur?

En mycket tidig morgon, så tidig att vi kör förbi giraffer som sover. Idag ska vi göra något som många drömmer om, luftballong över Serengeti! Troligtvis det häftigaste jag gjort. Vår ballongförare, Paul, hade gjort detta i 25 år. Säkerhetsgenomgång och så var vi redo. Förutom när varmluft fylldes på för att komma högre var det knäpp tyst. Vi lyfte i soluppgången, djuren vaknade och vi rörde oss sakta över parken. Magisk och nästan helt overkligt. Efter en timme landar vi och här har det förberetts en frukost ute i det vilda. Kan man starta en dag bättre.

Resan går mot sitt slut, vi ska tillbaka till Arusha och vidare hem. Nu säger vi hejdå till Freddie som tagit så bra hand om oss och det kan inte ha varit lätt med fem reseagenter med alla våra frågor och funderingar. Mot Serengeti flygplats, den sötaste lilla flygplats mitt ute i ingenstans. En timme tar det oss att komma tillbaka med vårt lilla 12 manna flyg.

Innan det blir dags att säga hejdå till vår lilla grupp och hejdå till Tanzania äter vi en god lunch ihop. Vi splittras men är rörande överens om att detta har varit en magisk resa, en av de bästa vi gjort. Nu måste vi hem och förmedla detta till alla, Tanzania är ett måste!

Hoppas ni nu fått upp ögonen för Tanzania. Den resa jag precis gjort är bara en av många olika kombinationer. Titta in på våra förslag, se dem som inspiration och ring mig så diskuterar vi fram vad som skulle passa just er.

// Jannica AOB Travel